I mitten av 90-talet fick jag första kontakten med Settlers of catan. Det var det första spelet jag kom över i något som skulle bli en epok och ett talesätt. Enkla tyska spel som är lätta att lära men svåra att bemästra.
Jag fick inte riktigt nog att spela Settlers of catan och spelade säkert ett 20-tal spel i veckan i ett halvår.
Det satte också en helt ny ribba i mina krav på brädspel och jag vart mer och blev irriterad på andra nya spel som krånglade till reglerna.
Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé