Författare: Norrköpings brädspelscafé

Jaipur

Ett spel som jag har väntat på att spela är Jaipur där man tar rollen som en indisk köpman med målet at bli Maharjans nya personliga köpman. Jag stötte på spelet på några youtubevideos och det uppfyllde alla mina förväntningar. Det är ett tvåpersonersspel som går rätt snabbt att spela, runt 30 min.

Spelmakaniken är kortdriven där du har handelsvaror och kameler på din hand. Sedan köper du varor med hjälp av kort i med samma symboler från in hand. Mekaniken är väldigt trevlig då du kan göra tre olika saker från de fem korten (marknaden) på bordet. Antingen ta alla kameler(dessa räknas inte mot din handlimit), ta en vara till din hand eller ta upp alla varor från bordet och byt ut dem mot andra på din and (oftast kameler).

Summering
Intressant mekanik, bra tvåpersonersspel, riktigt kul!

Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé

Lingo
Handlimit;  det antal kort du max får ha på handen

Istanbul
Jag prövade Instabul hemma hos en vän den första gången. Spelet gjorde ett bra intryck visuellt och ganska snabbt gillade jag mekaniken. Du är en juvelerarfamilj som ska konkurrera med de andra juvelerarfamiljerna i staden. Spelet har worker placementdrag med en finurligt twist.

Du kan flytta ett eller två steg och släpper sedan en assistent (worker) på den sista rutan du gick till. För att symbolisera konkurrens så måste du betala de konkurrenter som du träffar på vägen genom att ge dem mynt. Målet med spelet är att samla på dig ett antal rubiner för vinst. Du får rubiner genom att slutföra uppdrag i de olika butikerna i de olika stadsdelarna.

Summering
Ett mycket trevligt spel som växer lite för var gång man spelar det.

Jonas Elimää
Norköpings brädspelscafé

Namnge vår coola kaffemaskin som vi nu börjar att förstå och kommunicera med och med det faktiskt göra got kaffe. Även om det innebär att den pustar och fnyser åt oss, så levererar den 2,5l kaffe på 5 minuter.

Vår kaffemsaking går just nu under arbetsnamnet Smaug. Skriv ditt förslag på namn som kommentar, den bästa vinner en spelkväll hos oss! Tävlingen gäller fram till 20 december.

Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé

 

 

 

 

 

 

Stone age

Min första kontakt med Stone Age var i sommarstugan när en av kompisarna hade med sig det. Dut är ett klassiskt worker plaementspel där du ska utveckla din stenåldersby. Man får vinstpoäng genom att köpa kort som sedan har multiplar av två saker som man får genom dessa kort. Det jag tyckte var riktigt kul och fortfarande uppskattar är att man sedan gömmer de korten och visar upp dem när spelet tar slut. Det gör att man inte kan sölja sin strategi men de andra har lite aningar vad man håller på med. Sjölv får man såklart titta på sina egna vinstkort när som helst.

Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé

Lingo – worker placement/dice placement
Worker placement är spel som du har arbetare som du placerar ut i olika roller, du får tillbaka alla arbetare när spelrundan är slut eller ett speciellt mål uppnåtts, sedan kan du sätta ut dem igen.

Small world
Även om small world aldrig riktigt har blivit mitt personliga favoritspel så är det en sak som jag gillar med spelet. Du har en ras, tar över några områden och sedan försvinner. Med denna spelmekanik så känns det som man bygger historia genom att raser och kungadömen kommer och försvinner likt romarikets uppgång och fall. En mekanik som jag kände igen från brädspelet Brittania. Men skillnaden är att reglerna är enkla och spelet är väldigt lättsamt.

Ni som följer min julkalender kan komma in och dricka kaffe och pepparkakor och prata lite brädspel med mig kl 19:00. Fikat bjuder vi på!

Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé

Mina första trevande steg i speldesign

Det var någon gång på 90talet som jag först började att fundera på att göra ett eget spel. Resultatet blev slaget om Kiladalen, ett spel som jag plankat reglerna från något spel i Sinkadus, den stora speltidningen på den tiden. Man hade trupper och slogs om herraväldet Kiladalen.

 

Reglerna var väldigt enkla man hade olika trupptyper och varje trupptyp hade ett värde mellan 2-4. Man skulle sedan slå under detta värde på en tärning för att oskadliggöra en motståndare. Det andra värdet var hur många rutor som enheten kunde röra sig. Spelet var inte på något sätt unikt och var inte på något sätt taktiskt. Spelplanen hade skogar och berg men terrängen hade inga regler så det fanns ingen taktik mer än flytta och slå bra på tärningen.

Det blev aldrig några mer regler, jag hade inte direkt några idéer eller ambitioner att utveckla det vidare så det blev andra projekt som jag fortsatte med.

Jonas Elimää
Norrköpings brädspelscafé